Lina

Jag sitter i ett hus i en liten by, Nyanza, i västra Kenya. Regnet börjar lägga sig, men för en stund sen var det, och haglet, inte nådigt! När det regnar kan man inte göra nåt, alla får stanna inne tills det lugnar ner sig.
På toaletten (ja, ett cementrum med en toastol utan sits, ett handfat och en stor dunk med regnvatten i hörnet att spola med, för rinnande vatten finns inte) regnar det in, och där har vi även två inneboenden, geckoödlevännerna Tysken och Stryper (för han är randig, fast stripe med i är inte lika coolt, tyckte han). Men jag tycker inte att det är så farligt som jag trodde jag skulle tycka för 4 månader sen. Är lite imponerad av mig själv måste jag säga!

Men att åka hit från ett flådigt all inclusivehotell i Mombasa, precis vid Indiska Oceanen, var ju en liten omställning. Det var så sjukt härligt där! Kan rekommendera ALLA att åka dit. Så väääärt. Fast hit till Nyanza tycker jag också att man ska åka nångång. Eller iallafall landsbygd i Afrika. Idag var vi och invigde mark som invånarna i framtiden ska bygga ett litet apotek, eller sjukmottagning på. Hela byn samlas och pratar till oss skandinaver som om vi vore kungar ungefär. Bara att vi är där gör dem helt rörda!
Imorgon ska vi till en änka och hennes 5 barn och bygga ett hus (!!!!!). Jag förstår inte hur detta ska gå. Men vi ska försöka :)

Nu är det också slutspurten för Kenyaresan. Jag saknar Sverige så det nästan gör ont! Jag räknar ner nu, imorgon är det två veckor kvar tills jag är hemma. Klockan 16 ska planet landa. Första dagarna kommer att vara en fröjd! Jag ska äta all mat jag saknat (och LAKRITS) och träffa alla jag saknat (utom familjen då, det kommer lite senare..). Jag längtar efter varma duschar, mjuka täcken och kranvatten. Sweet!

Kommer ju sakna detta dock. SÅKLART. Det är inte så hemskt som det låter när jag skriver nu. Alla människor, uppskattningen alla känner för en, bara för att man finns. Värmen (som jag hoppas kommer till Sverige nångång i sommar). Alla barn som skriker Mzungu och vinkar och ler varenda gång man ser dem. Och fastän det oftast är fruktansvärt jobbigt att ingenting någonsin är i tid i dethär landet, är det skönt ibland. Att inte stressa på samma sätt. Jag kommer inte klara tunnelbanan i rusningstimme i Stockholm sen.

Ta hand om er, vi hörs snart.
Love